Kan man tänka på att man älskar gummiguttan och hur man ska lyckas med sin livssituation samtidigt? Och sedan börja tänka på att man aldrig använt ordet livssituation tidigare? Det var ett tråkigt ord. Livssituation. Det enda roliga är att det är två ss. Som en orm. SsssSSsss.

Senaste nytt i Linnés tankeverkstad:
# Gå upp överdrivet tidigt och börja gå ut och springa. (hallå, vart kom det ifrån? Jag gillar inte att gå upp tidigt, inte att springa... Kommer aldrig lyckas.)

# Försöka flytta hemifrån. (Jaja, jag vet att det inte var 18 jag fyllde, den där veckan som var den förra.)

# Köpa massa målartjosan och grönt te. (Mina tankar är inte en meny. Så de behöver inte passa ihop på något sätt.)

# Jag är pissnödig.

# Sluta leva som jag måste, och göra vad jag vill istället. Så kanske jag kan göra det jag måste sedan. När jag känner att jag kan dö i morgon och att jag ändå hann vara någon, som var mig. Och tillräcklig.

Känner mig så gammal, som att jag helt plötsligt blev vuxen. Eller i alla fall något liknande. Och nu ska jag ta mitt ansvar. Det som alla tjatar om att det ska bli så jobbigt att ta när de blir arton. Som de aldrig kan svara på vad det är för ansvar de inte vill ha egentligen. Jag tror att det är ansvaret över sitt eget liv, och sin egen vilja och sin egen själ och allt. Men har man inte det, hur ska man då kunna vara den man är? Det är det ju ingen annan som vet.