Det har känts som att om det har varit länge sedan jag bröt ihop av stress. För att sedan spendera tid i horisontellt läge, lyssnandes på smärtsam musik och låtit tårarna blanda sig med smink för att lämna fula svarta fläckar på mitt lakan. Men när det kom igen. Så kändes det precis som att det kunde ha varit går. Fuck you ångest och stress. Bort från mitt liv.

Dagens låt:

Turn back time - Deportees.

Hej, jag låg och tänkte och lyssnade på the Beatles. Och Yesterday spelas. Och jag känner exakt så. Så som de beskriver. Exakt så, känner jag nu. Det handlar i och för sig om att hans tjej har tatt å lämnat honom, och det är ju inte riktigt vad som hänt med mig, men känslan är den samma.

Yesterday - The Beatles.

Noah and the whale - L.I.F.E.G.O.E.S.O.N.

Dåligt att man inte skrivit på länge. Dåligt av mig. Mm, så går tankarna nuförtiden. Jag kör inte på "var snäll mot dig" jag kör på "misshandling med tankar och ord". Fast, inte hela tiden. Jag har bakat massor, då är jag någorlunda, lugn. Ensam. Tack. Stress kan skapa ticks och tvångstankar verkar det som. Och panik, men det visste jag ju innan. Igår trodde jag att jag inte längre gick i skolan, det var en skön känsla. Jag tror jämt att det är fredag, det är det inte. Eller jo, om tre och en halv timme. Jag vill egentligen göra vad jag vill. Men jag får inte det, då vill jag slå sönder saker. Hade jag varit hulken, och gjort vad jag tänker hade nog inte mycket runt omkring mig varit helt. Jag hade en bra födelsedag, den började sämre än sämst men sen slutade den med det, det var snällt av den. Nu ska jag sova, jag kommer aldrig vara 16 år igen, jag fattade inte ens att jag var det. Aja, nu låter jag deppig men det har faktiskt inte varit så farligt med 17 år hittils.


Veronica Maggio - 17år

Kent - Järnspöken.

Ibland dör de som fortfarande lever. Ibland sörjer jag folk jag en gång kände, eller trodde att jag kände. Ibland kan jag komma på mig själv med att gråta över att jag förlorat någon för att sedan upptäcka att de vandrar omkring på jorden fortfarande. Bara att deras hud har sugit upp dem. Det är bara det att de finns inte. De finns inte som de en gång fanns. Dö inte, ibland vill jag säga så. Sluta dö. Men de ser inte det, och ibland ser ingen annan det försen det är försent. Ibland kan man se den döda, det känns läskigt. Men man blir glad. Sen försvinner den in i geggan igen. Jag fick inte ens säga hejdå. Varför dör du ifrån mig? Sluta dö.

Jag kanske kan lyckas med att ladda upp låtar igen, yt hade bytt inbäddningskod eller nått. Och jag måste byta lakan.


Raymond & Maria - Min pappa.

Det känns som att något är fel, eller som att något hemskt har hänt. Det är som att jag bär på en okänd sorg men jag kan inte förstå varför.

Myskobanan...

Kent - Passagerare. Säkert! Är också med på ett hörn...

Ack, min kära Johannesört.
Du ger mig spört.
Att leva och bejaka.
Jag tar gärna en kaka.
Utan dig är jag endast ett tråkigt skal.
Men du låter mig växa, och sluta vara så kal.
Du gör mig flummig och grann.
Nästan att jag blir till en äkta man.
Du är min månads knark.
Om man inte räknar med all bark,
och min kära man.
Ja det är han.
Daniel Adams-Ray som på min vägg hänger och dinglar.
Här kommer en visa av honom, jag mer än gillar.