Sex år. En gång i veckan. 52 veckor på ett år. Minus lov. Men ändå. Det är mycket. Inte fullt då många gånger jag har ätit broccoli i mitt liv men det är fortfarande mycket. Och nu är det slut. Kanske bara för en stund. Eller för flera stunder. Det känns konstigt, men ändå inte. Jag känner mig lättad, men det känns ändå konstigt. Det första jag gjorde var att gå och utnyttja biblioteket. Inte sexuellt. Men ibland känns det som jag faktiskt stjäl dess själ när jag lämnar det med 18 CD-skivor, eller 15 böcker. Att det inte saknar dessa fantastiska verk, men de får ju tillbaka dem. Tack biblioteket, för att jag får utnyttja dig osexuellt.


Min blogg vill inte fungera som den ska, så nu får du låtsas att det är en låt här. Franz Ferdinand - Take me out.