Då jag har blivit mer aktiv i mitt ridande, och mer aktiv i mitt stall så är jag så på att ha en egen häst. Med medryttare dock. Eller att själv vara medryttare/fodervärd för en häst som jag får tävla på. Ja, TÄVLA. Något som är hemskt skräckinjagande och nervöst, något jag inte alls är bra på men något som är så roligt. Samtidigt som ordet ansvar får det att stocka sig i halsen på mig så vill jag så hemskt gärna. Jag önskar att det inte vore så fruktansvärt dyrt. Och jag önskar nog lite att det inte var så stort ansvar. Då är det väl bättre med att vara medryttare eller dylikt. Dock är det fortfarande för dyrt, och det verkar som att många som vill ha medryttare inte vill att man ska göra mer än att rida ut i skogen och annat segmalet. Jag vill ju party-tävla och sådant. Jag önskar att jag kunde mer, och att jag kände folk med häst. Nu får det väl bli klubbtävlingar och ridlektioner en gång i veckn. EN GÅNG. I VECKAN. Det är fruktansvärt jättelite. Denna våren har det varit 2 gånger i veckan, på grund utan att jag har gått en så kallad hästägarkurs. Något jag också tyckt varit för lite. 3-4 gånger låter bra. Kanske till och med upp till 5-6 gånger. Till hösten minskas det dock till mesiga en gång. Galenskap. Hade det inte varit för att det är så förjordans dyrt så hade jag fått rida två gånger i veckan. Jag är rädd för att jag ska tappa det. Bli mer passiv igen. Äsch. Jag behöver ju bara se en häst för att bli överlycklig.

Jag hade nästan glömt av hur otroligt värdelös min far är på att säga de rätta orden, han säger istället allt som gör det tusen gånger värre. Vi som hade en bra morgon, jag trodde nästan att jag tyckte om honom. Pfft. Vad man kan få för sig.

Snart kommer folk hit, vi ska boka boende till Irland. Känner att jag hellre raggar upp några irländare att sova hos. Är så sjukt trött. Idag är en dålig dag. Min första lösning som dyker upp i huvudet är att dricka alkohol. Åh, jag kommer inte alls att bli alkoholist, verkligen inte.