Första dagen med lektioner. Eller snarare lektion. Som jag missade 2/3 av och sedan gick tidigare ifrån. Och ja, jag är redan skoltrött. Jag var det innan jag började. Det lustiga är att det är först den senaste veckan som jag känt att det ska vara jobbigt att börja skolan. Tidigare har det känts helt okej. Jag har nästan varit nyfiken på hur det kommer att bli. På grund av att jag stressat redan innan den ens har börjat på grund utav körkort osv så känner jag att skit-också-hur-i-helvete-ska-jag-klara-av-det-här. Nästa vecka får jag i alla fall testa hela schemat och då har jag förhoppningsvis inte så mycket annat skit förutom skolan. Lite, men det är det ju alltid. Men trots att folk tjatar måste jag säga mer nej för att inte kollapsa. Jag tänker inte kollapsa. Vet att vissa inte förstår, att de inte kan förstå, att de inte vill förstå. Det suger, speciellt eftersom att vissa av de är de som tenderar att bli besvikna. Jag hatar när folk är besvikna på mig. Tenderar att glömma av riskerna. Jag vill alltid tro att jag klarar mer, men det gör jag inte.