Igår pratade jag med en vän på bokstaven A. Vilket orsakade en panikångestattack och en del nålstick i själen över att jag gav upp. Eller vad jag gjorde. Jag vet inte. Aja, det var väl bra tror jag. Att prata med någon som sa något. Vilket alla gör men jag lyssnar inte så mycket. Går in i panik. Panik över skolan. Att tänka på det får det att bränna i ögonen. Idag var jag hos min kognetivabeteendeterapisnubbe. Där fick jag också panik. Ännu mer, en attack mitt framför skådande ögon. Han har därmed sett något som inte många får se. Antog vilt att han var van. Han gav mig gyllene tipset: andas. Det tipset har jag nu fått två gånger på mindre än tjugofyra timmar. Fungerade båda gångerna. I alla fall. Nu till någon som jag ska försöka att inte tänka på mer: Måndag går jag till skolan igen.