Jag tycker om att drömma. Idag har jag drömt mig bort en hel del. Okej då, jag erkänner, det är det enda jag gör. Jag drömde mig igenom 2011. Kanske är det därför jag knappt minns ett jota. På lägret, nyårslägret. Satt jag och drömde. Jag hittade en perfekt plats i Igloon, på entresolen. Ett hörn där man kunde se ut över i princip hela Igloon, där satt jag och tittade på människor. Jag inser nu, att det är något som jag skulle kunna göra i evigheter. Bara titta på hur de rör sig, pratar, gestikulerar, beter sig. Hur de ser på varandra. Hur deras känslor gentemot varandra lyser igenom emellanåt. Man kan se mönster, man kan se mycket. På nyårsfesten så satt jag och garvade åt alla som dansade, jag skrattade åt deras mönster, det var mer fascinerande än vad det låter. Det var som ett spel. Men ingen visste om att de alla var med, och gjorde samma sak. Att de kände samma osäkerhet när de hamnade längst ut. Hur det fanns osynliga linjer alla splittrades vid. Jag minns hur han såg på mig, några gånger, han dansade. Hans grimaser var fantastiska. Jag skrattade. Jag kan nästan lova att han trodde att jag inte hade kul. Han skulle bara veta.

Jag undrar hur hans bild av mig är, om hans ens har tänkt på det. Om det är så att han någon gång kommer att tänka på mig. Jag menar, jag tänker rätt mycket på honom. Inte varje sekund, inte än. Jag är inte där än. Men vi får se. Jag hoppas bara på att jag kommer dit, om det är så att han också närmar sig. Jag vill se vad som skulle kunna hända. Jag är nästan mer nyfiken på hur jag skulle reagera om jag närmade mig någon jag hade den sortens känslor för än jag längtar efter att få vara med honom. Det vill jag ju med, men nyfikenheten väger upp. Tror att jag gör det lite lättare.

Jag lyssnar sönder Snow Patrol och Noah and the whale. Återanvänder deras kärlek. Miljövänligt, med återvinning har jag hört. Jag tänker på att det är skillnad. Att vara småförälskad om man har Gud i första rummet. Det känns som att det är han som betyder något ändå, och han älskar mig. Han sa det. Och han påminde mig rejält på lägret. Om Gud vill att det ska bli vi, så kommer det att bli vi. Det är jag rätt säker på.