Tror inte att det är nyttigt för mig att vara så mycket med folk. Eller jo. Det är det. Men jag gillar inte att det är det. För att nu, när jag haft en tidigare för mig helt vanlig dag i ensamhetens tecken så är jag sjukt bitter. Jag är assur. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Har sökt jobb idag, 5st totalt, tyckte att det räckte sedan. Bokade körlektion och nu finns bara "plugga" kvar på listan. Jaha, men det är ju inte så viktigt. Jag tycker om hur jag prioriterar. Helt inte alls som man "borde" men det fungerar för mig. Nu insåg jag att jag faktiskt inte alls varit bitter idag. Utan att jag blev det nu. Trevligt, precis i tid för min fars hemkomst. Ser inte fram emot att sova ensam i MIN säng. Inte najs, vill inte vakna i morgon. Åh, piss. Hatar mitt humör just nu. Ska ut och köra snart och svära åt alla idioter. Fuck, i morgon ska jag inte vara lika ensam, måste hitta någon att klänga lite på. Gah, fattar inte hur jag blev så sällskaps sjuk, känner ju inte igen mig själv. SJUKT.